Eriikas

Har ni någonsin haft en dag som varit så där..oerhört emo? Man får lust att pröva enda utvägen från detta liv eller något? Det är det för mig idag alltså. Jag vill bara ha något att sticka hål i minst hundra gånger, helst med maskin. Jag talar naturligtvis om att sy. Jag vill sy en fantastisk klänning, egendesignad och helt egengjord, med stil i 50-tals look eller en snygg gala-shape. ÅÅÅÅH så frestande! Jag skulle julhandlat med Helena och hennes mamma i stan imorrn, men jag har match då, sista matchen för året, jag får julhandla någon dag nästa vecka istället. Julen blir väl ändå ingen "hit". Whatever.
Kan inte åren bara gå tills jag är typ 16 eller 17? 14-15 är totalt passé. En tragedi när det ända man gör när man kommer hem från skolan är att plugga (ibland, när jag har ork och lust), sätta sig vid datorn, och sedan sätta sig framför tv:n. Jag är trött på allt tekniskt. Det är så...kommer inte på det rätta ordet. Jag vill enklet läsa min Cosmo, dricka mitt gröna te och avsluta dagen med en lååååååång Yoga-övning. Varför har jag inget liv för? (Suck).
Jag känner hur min hjärna strålas av den tekniska skiten som jag i mitt rum är helt omringad av. Jag vill köra Feng Shui -style. Jag har ont i huvudet, jag har sååååååån lust att klaga på allt och alla, när det ända jag klagar på är mig själv. Kan jag inte bara få uppleva lycka?!
Jag känner mig apatisk. Nu vill nog ingen prata med mig eftersom jag dissar alla i min närhet. Säkert någon depression. Usch.

Buzz off.

Uppdatering: ordet jag letade efter var "överreklamerat". Och jag är så trött på alla possitiva människor oxå. Det är beviset på att jag är en pessimost, lååt mig vara deeeeeeeeeet.