Eriikas

Är just nu på så jävla taskit humör. Jag ska gå och lägga mig. Asså jag skulle se en film som gick på 5:an kl.20.00. Jag råkar somna  tio i och vaknar 21.15. Har missat mer än halva filmen och frågar skrikande varför ingen väkte mig. Det idiotíska svaret är: Men det gick inte att väcka dig.
Då frågar man sig själv: Vad gjorde dem då? Viskade "Erika det börjar nu".
Man blir baram så jävla lack asså. Missade även att göra manikyr och nu har jag ingen som helst lust att göra det.
Den här kvällen är förstörd likaså veckans slut, som ska vara bra.

Nu har jag fått veta att mamma ska ha övning med jobbet samma helg som jag fyller år också. Desutom har jag inga syskon och mina far och morföräldrar är döda. Skitkul! Verkligen. Desutom förvånar det mig inte om ingen annan kommer heller. Därför skiter jag fullständigt i min födelsedag. Ännu ett år av av livet, ett mindre år att leva. Varför fira det?

Jävligt deprimerande asså, men jag skriver det här, för om jag säger det till nån jag känner, så tycker de att jag snackar trams och vill få mig på bättre tankar, de tycker att man ska tänka positivt. Jag har lust att tänka negativt just nu, så låt mig göra det. OK?

Modevärlden får vänta. Kollage och dagens imorrn.

Au revoir!