Eriikas

Min fascination för djur är någon jag gärna delar med mig av. Denna metafor/liknelse är om fåglar.
Jag är en struts. Snabb, bitsk och ibland egoistisk på mitt eget lilla sätt. Det enda är att jag inte är lång, men jag uppfattar mig själv som en struts mentalt.
Jag vill vara en svan. För det är den vackraste fågeln. Jag älskar "Den fula ankungen". Det är en sådan fantastisk saga! Jag vill vara en svan. Men jag är en struts. Så är det bara.

Djurens beteende är så likt vårat att det inte är sant. Det är som att vi diskriminerar dem. Vi delar upp oss i två grupper "Människorna" och "Djuren". Är det så jobbigt och svårt att inse att vi är av samma skrot och korn? Det tycker inte jag.

För att jag är en struts.

Au revôir <3