Eriikas

Gränsen mellan realism och pessimism är hårfin, men den finns ändå där. Jag är en realist. Jag vet, jag vet att jag är en realist och inte en pessimist. Jag kan förklara hur jag vet det. Jag går inte runt dagarna i ända och hatar mitt liv. Tro det eller ej, men jag är glad för livet. Jag vet att jag kommer att uppnå mina mål. Jag kan glädjas för andra. Jag kan förlåta. Jag väljer bara att tro på verkligheten, istället för att tro att allt är frid och fröjd. För det är det inte, tyvärr men jag har rätt. Eller kan man säga att det är fred i världen? Att världen inte håller på att förstöras p.g.a. våra misstag? Att alla människor har något vackert inom sig?
Nej, det kan man inte. Om man säger så är man inte en realist, då är man inte så smart som man tror. Ledsen att behöva säga det. Men man måste se den riktiga världen, den på andra sidan fasaden som många kämpar för att bygga upp. Det är ingen annan än mänsligheten som förstör och skapar jordens undergång. Det är ingen annan än du själv som kan välja förändring. Om alla människor förstod det, då skulle vi inte vara i denna position som vi försatt oss själva i. Vi, alla, kan välja att förändra. Du, DU kan välja en bra förändring.

 Och bara för att alla ska förstå en annan sak: Det finns inte en mening med livet. Det finns oräkneliga. Alla har sin egen, och om alla ville öppna ögonen så kunde vi förstå den mycket bättre.

Jag vill även säga att även fast jag kanske får mig själv att verka som att jag är bättre än alla andra, så är jag inte det. Jag vet det, ni vet det, alla vet det. Så argumentera inte om det, tack, jag tror på jämställdhet, inte egoism.

Bara för att göra det här inlägget helt och hållet emo: VARFÖR KOPIERAR NI MIG OCH MITT SÄTT? Jag älskar er (ni vet vilka), men jag vill gärna ha något som är mitt. Jag är inte sådan att jag blir glad om jag ser att någon skrivit ett liknande inlägg som jag, tvärtom. Ledsen, men det är så jag känner. Men alltså, visst, OKEJ om Eve börjar ett endaste inlägg som jag brukar. OKEJ om Emma också gör ett veckans schema, för guds skull, OKEJ om någon vill utöva en likadan aktivitet som jag. MEN DET ÄR TAMEJFAN inte OK att sno mitt sätt att skriva hejdå på! JAG KAN INTE TA HUR MYCKET SOM HELST! Förstår ni det? Gör ni verkligen? Nej, det gör ni inte. Så jag ber er, utveckla era sätt att skriva och växa, men inte såsom jag gjort, inte i mina fotspår. Men jag älskar er, som sagt. Och jag förvarar er alla på en peidestal. Och ni förtjänar det, eftersom ni stannar kvar som mina vänner. Ni kommer att ha en plats i mitt hjärta, föralltid, vägg i vägg, grannar, med Channing Tatum och Grey's Anatomy. Respekt, det är något jag har för er, riktig respekt, inte sådan där falsk. Tack för att ni finns. I truly, deeply, madly love you.

Au revoir! <3