Eriikas

Hoppas ni fick njuta av min älsklingslåt, den ger mig hopp och glädje.
Jag fick veta av en viss person nyss, att hon tyckte att min blogg (och jag för den delen) är väldigt intressant. Jag blev språklös. Jag, intressant? Visst visst.

Just nu är jag så lugn. Ingen stress, inget eller ingen kan slå mig nu. Jag är oslagbar.

Om jag sårat er på något sett, jag ber om ursäkt. Men allteftersom att människosläktet lär sig att dölja saker bättre och bättre, någon sort av utveckling, så kan jag bara försvara mig med detta. Jag har absolut noll koll, men ändå kontroll. Och det känns fantastiskt.

Imorgon ska jag cykla med Helle och milla till Årsta, där ska vi äta picknick, hembakat, och lyssna till MCR (=My Chemical Romance) i gräset vid havet, med blomlukten i näsborrarna. Jag ska ha mitt hippieband. Imorrn ska det bli sommarväder. Jag längtar så att det gör ont, men jag stannar i nuet, för jag lär mig alltmer och mer om mig själv och personer i min omgivning. Tänk om man hoppade över en dag i sitt liv. Då skulle man inte lära sig någonting alls. Man lär av sina misstag, det är så sant.

Mamma försöker para ihop mig med hennes kompis son. Han är tydligen snygg. Men liksom. Det får jag avgöra.

Au revoir <3