Eriikas

Vad är meningen? Jag bara undrar. Jag levde äntligen i nuet, i Paris, i Frankrike. Jag kom hem, lycklig. Olycklig över att återvända, men ändå, jag mådde så jääävla bra.

Men så kommer man hem och märker att alla andra mår piss.  Fast det gjorde de säkert innan också, bara det att jag var för självupptagen för att bry mig. Jag är fortfarande självupptagen. Tror jag. Alla ser mig nog som en egocentrisk bitch som leker mogen. Eller har jag fel? Jag hoppas jag har fel. Men jag har nog rätt. Jag brukar ha rätt. There I go again. Om ni inte trivs i mitt sällskap så behöver ni inte. Jag bryr mig om er ändå. Och vissa av er står mig mycket nära. Att ni orkar. Er älskar jag.

Det är som att se bra ut på bild. Ibland ser man ut som skit och ibland som en High-fashion modell. Men man måste se ut som skit för att märka hur jävla snygg man är. Och ibland ser man okej ut. Och det är väl egentligen det värsta. Att på varenda jäkla foto man någonsin tar se "okej" ut. Hellre ser jag ut som skit ibland och ibland som världens snyggaste kvinna.

Och ni andra kan pusi mi kurac.



Iallafall, jag köpte en fransk Cosmo och en fransk Vogue i Paris. Och när jag kom hem fann jag älskade svenska Cosmo på köksbordet. Och jag hittade min favoritchoklad i Tax-freen: Milka. MILKA!!!!!!! Sen har jag shoppat en massa. Och jag ha ront i fötterna. Och jag har saknat vissa människor mer eller mindre. Fransmänn ÄR snygga. Jag kommer att sakna den snygga/söta receptionistkillen på hotellet. Min nya parfym luktar gott.
Jag måste tillbaka.

Au revôir <3